Tisdag 25 augusti

I söndags kväll kom Aston inte in som han brukar. Han var borta hela natten och sömnen blev dålig. Han sover alltid inne på nätterna och har gjort det alla sina sju år.Utom en gång då han satt inlåst i ett förråd i ett dygn.
Då tar oroliga tankar lätt över. Överkörd? Inlåst? Djurplågare? Som Filifjonkan i muminvärlden överdrivs farorna och fasorna i tanken. Efteråt kan man dra på munnen.
Katter är som dom är och klarar oväntade händelser i tillvaron. Aston dök upp nästa morgon och vi tror att han smitit in till grannarna och sovit där. Kanske.


Han är liksom så självklar i vårt liv och finns än här, än där, som en familjemedlem. Inte sällan mitt i vägen, som här på dörrmattan. Han är en härlig katt och jag är jätteglad att han inte försvann.