Ett minne från 2010- La Foce

Den 19 juni, när det var bröllop och ståhej i Stockholm, var Binni och jag i Italien, Toscana.
Vi tog hyrbilen bara några km från Chianciano Terme där vi bodde till trädgården La Foce.


Bara vi två och en guide som tog oss runt på egendomen.
På platsen där La Foce ligger fanns det begravningsplats och lämningar från etruskisk tid. På 1400-talet fanns ett värdshus för pilgrimer. I början av 1900-talet bosatte sig Iris Origo och hennes man Antonio här. Jag tror det var hon som hade ärvt pengar (Antonio fick hänga med?) och dem använde hon på renoveringar och också konstbevattningar i närområdet så bönder kunde odla. Efter kriget tog man emot flyktingar och byggde ett sjukhus så det verkade som om de gjorde en social insats. Iris var författare och jag ska försöka hitta någon av hennes romaner på bibblan. Idag bor och driver en av hennes döttrar på La Foce och man kan bo över är, ha fest m.m En gång om året är det en internationell musikfestival på den här vackra platsen.

Uppfarten till husen som liksom växte ihop i olika delar.

I väntan på guiden kom den här tiken och hälsade. Hon hade en kull valpar i närheten.

Någon som gillar pelargoner...

Stram formell landskapsträdgård verkar vanligast i Italien.

Trädgårdsarkitekten som skapade trädgården var engelsman och hette Cecil Pinsent. Så en del engelska inslag fanns det nog, tyckte jag i alla fall. Rabatter med lite yvigare former och inte så stramt.

Citronträd överallt. Väldigt geometriskt.

Utsikt mot vulkanen Monte Amiata.

Bortom trädgården ligger den här välkända vägen som finns på många vykort. Som en överraskning för mig. I filmen "Under Toscanas sol" finns den inklippt, som om den ligger på vägen till Cortona, men det gör den inte! Den ligger här.