Lördag 19 juni

La Foce
Den här trädgården hade jag läst om innan Binni och jag åkte till Italien. Den är en av Italiens mer kända trädgårdar. Skapad av Cecil Pinsent, en engelsk trädgårdsarkitekt.
La Foce var på 1400-talet ett värdshus för bl.a pilgrimer och köpmän på väg till Rom. 1924 köptes egendomen av Iris Origo och hennes man Antonio. Iris, av amerikansk-engelskt ursprung, gifte sig med den italienske Antonio, illegitim (vilket ord istf för oäkta !) son till någon aristokrat. De ägnade större delen av sina liv att utveckla La Foce. De startade skola och sjukhus. De tog emot flyktingbarn och krigsskadade soldater efter andra världskriget. Tyskarna förstörde delar av parken men det återskapades så småningom. Iris och Antonios son dog av hjärnhinneinflammation vid sju års ålder och det blev en startpunkt för Iris som författare.

Jag måste erkänna att jag blev fascinerad av guidens berättelse och ska skaffa någon av Iris Origos böcker.



En tik med en kull valpar fanns i den privata delen av gården. Tiken kom genast och hälsade oss välkomna.

Citronträdgården omgärdad av buxbom.

Våran duktiga guide, kunde massor om huset och trädgården. Det var bara Binni och jag på den guidade turen.

I kanten av trädgården bortom pergolan en panoramautsikt med vulkanen Monte Amiata i bakgrunden. 1742 m hög.

En mer modern entré till en intilliggande byggnad. Man kan hyra rum här i La Foce, ganska exklusivt Bed & Breakfast.
Mer att läsa om La Foce!

Till sist en överraskning för mig. VÄGEN! Den jag sett på vykort och i böcker och i filmen "Under Toscanas sol". Den var inte alls i närheten av Cortona som jag trodde. Den var här, ett stenkast från La Foce!!
Ett av paret Origos större bedrifter (förutom att utveckla La Foce), var arbetet med att konstbevattna omgivningarna, som bestod av hård lera. Därmed skapades möjlighet för jordbruk och arbete för många. Enligt guiden var de mycket omtyckta av folk i bygden. Skönmålning eller ej - omgivningarna var grönskande.